Fortsättning följer.....

Jag lyckades somna igår kväll, men natten blev lite orolig.
Drömmar avlöste varandra nästa hela natten.

Framåt morgonkvisten hade jag en dröm där "mamma" var med i flera olika upplagor. Jag tror att det symboliserar alla hennes olika personligheter. Så kändes det i alla fall då jag vaknade.

Dagen har varit bra, även om jag nästan trodde att jag fått hjärtbesvär på förmiddagen.
Det gjorde ont i halsen, sprängde i bröstet och huvudet.
Efter lite fika och vanliga vardagssysslor mådde jag bättre.

Jag har pratat med min syster och lillebror, vi måste "älta" sakerna lite för att få det ur oss.
Mina döttrar har jag också pratat med, de ger mig energi så jag mår bra.
Barnen är så viktiga och betyder sååååå mycket för mig!

Pappa hade förresten ringt till min syster och sagt att "mamma" tyckte att det var konstigt att ingen ringde idag när nu allt var bra igen! Hon hade svarat att vi hör av oss när hon frivilligt söker hjälp och låter lägga in sig på sjukhuset. Då kan vi ta kontakt igen för först då visar hon att hon verkligen vill gör något åt detta stora problem.
Nu kommer ju "mamma" att skylla allt på oss, att vi inte ställer upp mm mm.

Mina tankar har vandrat bakåt i tiden ganska mycket dessa dagar. jag kommer ihåg gånger då pappa försökte få "mamma" att åka till lasarettet när hon mådde dåligt. Hon ropade och skrek åt honom då att hon inte ville in till psyk. Dörrarna smällde hon i och sprang upp och ned i trapppan. han gav med sig och så var det lugnt ett tag.
Bara när mormor var hemma hos oss kunde jag slappna av och låta bli att undra ifall mamma skällde på pappa. Många gånger ville jag inte gå iväg och leka med någon, då visste jag ju inte hur det var hemma - vad som hände där. Jag blev liksom familjens "clown", tog på mig ansvaret för att det skulle vara trevligt och bra för alla.
Då föddes säkert mitt kontrollbehov. Jag är medveten om att jag har stort kontrollbehov fortfarande. Jag vill ha kontroll över saker, veta att det fungerar på ett bra sätt. Mycket har jag dock lyckats lära mig att släppa, men det är en bra bit kvar tills jag kan slappna av helt om det gäller något som andra kanske kan ge mig ansvaret för.