Klockan är mycket och strax är det onsdag istället för tisdag.
Sitter uppe för att se ett TV-program som jag inte kunde se när det gick i torsdags kväll.
Jag mår ganska bra just nu.
Nu till vad som hänt sedan jag skrev på denna blogg senast.
Under söndagen ringde telefonen många gånger.
Ibland svarade vi, men lika ofta lät vi bli att svara.
Jag hade fått order av make och barn att inte svara i telefon när pappa eller "mamma" ringde. Jag klarade av det utan svårighet.
Även på min mobil ringde pappa några gånger och pratade in några gånger på mobilsvar.
Jag kunde se framför mig hur "mamma" höll på med sitt tjat om att han måste ringa, för varje gång hade han pratat in att "allt är bra här, mamma mår bra, hon ångrar sig, allt är bra, vi mår bra".
På måndagen ringde "mamma" och pratade in nästa samma sak.
"Det är bra nu, jag mår bra...."
Jag jobbade och pratade med några av de på jobbet.
Jag kände mig lättad när jag gjort det.
På eftermiddagen åkte jag till pappa och "mamma" i deras lägenhet.
Hade med mig kvitto på några räkningar som jag betalat för pappa.
Lämnade det och sa att nu vill jag ha en månad utan att vi pratar med varandra.
Jag måste få en chans att må bra igen.
Om hon under denna månad låtit bli att dricka, eller hitta på annat elände, så kan vi försöka bygga upp något sedan igen.
Pappa sa direkt att det kan vi väl gå med på, men i samma andetag att jag kan väl höra av mig lite då och då.
Nej, svarade jag, nu blir det så som jag sagt.
jag har kontakt med hemtjänsten och hemsjukvården om det händer något.
Jag har sett till så att de har tillsyn mat, städ- och tvätthjälp, samt får hjälp med att duscha.
Alltså har de all den tillsyn som de behöver.
Idag har telefonen varit tyst hela dagen - skönt.
Naturligtvis har jag pratat med syskonen, min syster och min lillebror.
De känner samma sak som jag gör.
Nu går vi vidare så får vi se var vi hamnar.
Tack till er som bryr er om.
Cikoria - jag hör av mig, Tack.
(nu är det onsdag och jag ska titta på TV - kan ju sova lite längre eftersom jag är ledig)
tisdag 8 april 2008
Sen tisdagskväll
Etiketter:
"för kännedom"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å, vad starkt gjort av dig!
SvaraRaderaSå modigt gjort.
Det är inte lätt att sätta sig upp mot sina föräldrar på det viset.
Vilken lycka att du har man och barn som stöttar dig.
Det gör vi också, som lläser din berättelse.
Många kramar
Den här "Marskatten"...jag vet inte riktigt hur hon bär sig åt, men hon lyckas alltid skriva med exakt samma ord som om jag skrivit själv... hmmm?? Hon kanske är lite synsk?
SvaraRaderaNej, jag bara skojar! Men det hon skriver är precis vad jag också känner... DU är verkligen så himla himla stark!! OCH modig..! Jag önskar att jag vore lika modig!
Å precis som hon också skriver... vi är många som stöttar och står bakom dig vännen!! Glöm inte det!
Himlavarm kram till dig, min modiga vän...