Leva mitt liv

Precis så är det - jag kan leva mitt liv men inte någon annans.

Den senaste tiden, några veckor, har jag helt kopplat bort att just jag måste vara den som ser till att alla har det bra.
Detta gäller ju särskilt mina föräldrar naturligtvis.
Jag kan inte längre hålla dem på gott humör och fixa bekantskaper åt dem.
Inte heller beror det på mig ifall de inte har några att umgås med.
Just nu klarar jag av att koppla bort tankarna på dem mellan de gånger som jag pratar med dem.
I tisdags var jag där och hälsade på en liten stund. Brukar passa på när deras middag ska komma för då blir det naturligt att jag går då hemtjänsten kommer och lämna mat och medicin.
Imorgon ska maken och jag till min yngste bror och grilla. Då ska det bli så lite prat som möjligt om våra föräldrar.

På tisdag ska jag till själavårdscentrum igen på samtal.
Det finns en hel del som behöver bearbetas.

Tack för den uppmuntran som ni ger mig, det känns bra.

En sak förresten.
Eftersom jag under flera år haft svårt att sova, jag somnade men vaknade efter 2-5 minuter igen och kunde sedan inte somna om, så har jag fått insomningstabletter. har haft dessa några månader och det gör nytta - jag mår bra av dem.
Nåväl, jag tar en halv tablett varje kväll.
På morgonen tar jag tre andra sorters tabletter, varav en halv tablett mot lättare depression.
I dag på morgonen gick jag upp tidigt, skulle ut med hunden, tog mina tabletter, kokade gröt och åt.
Jag var bara så trööööött!
Just det - jag hade tagit fel halv tablett!
När jag insåg det la jag mig och sov två timmar till, 6.30-8.30, och sedan var det bra.
Tur att jag inte skulle jobba förrän vid lunchtid.
Nu har jag inte tabletterna på samma hylla längre.

PS Nu Pingade jag inte förrän jag skrivit klart. :-) DS