Ångestladdat

Tänk att ångest kan få en människa på fall så helt och fullt.
Sova känns som om det är enda man orkar med när det är som värst för mig.

Trots att jag vet att jag inte är dödssjuk så är jag ändå livrädd att dö.
Fast samtidigt känns det som att man är beredd på att dö - för man är ju så sjuk.
När tankarna virvlar som mest tror man att det blir psyket nästa.

Under hela januari har jag haft mer eller mindre ont i bröstet och inte kunnat andas.
(Just nu snörper ångesten åt igen)
Har varit hos läkare några gånger och fått antibiotika, astmamedicin, slemlösande, värktabletter, en mild form av lugnande medicin också.
Mår bättre under några dagar - upp till en vecka. Sedan är det samma elände igen.

Tänkte att om jag börjar blogga om mina problem och ser det "svart på vitt" så kanske jag kan få lite distans till det och börja må bättre.

Jag vet att det finns många, många därute som mår dåligt av just ångest.
kanske någon hittar hit och vill utbyta tankar om hur vi mår bättre.

Dags att ta en halv tablett och se till att sova. Vill orka med jobbet på ett bra sätt imorgon.