Händelesrikt

Det var ett tag sedan jag skrev något här.
Till största delen för att jag inte orkat och inte hunnit.

Nu har det i alla fall hänt en hel del.
Det har gått rejält utför för både P och M.
Båda är dåliga såväl fysiskt som psykiskt.
P har ju fyllt 87 och då är det väl inte så konstigt.
M har till stor del själv orsakat sitt tillstånd.
Drickandet har hållit på hela sommaren, men P ville inte tro på oss när vi sa det.
Ramlat omkull har båda två gjort några gånger.

För ca två veckor sedan hade vi ett möte med sjuksköterskan från hemsjukvården och biståndsbedömare. Det bestämdes att P och M skulle få hjälp med det mesta - men fortfarande bo kvar hemma.
I torsdags talde jag med sjuksköterskan igen och hon sa att hemtjänsten kallat till krismöte angående P och M.
Under sena eftermiddagen fick jag veta att det skulle bli att möte redan på fredagsmorgonen hemma hos P och M.
Klockan 8.15 var jag där, nästan samtidigt kom sköterskan och biståndsbedömaren.
Vi gick in, P orkade inte komma upp.
Efter en stunds samtal undrade biståndsbedömaren vad jag ansåg.
jag sa att jag inte orkade med detta längre. Nu måste de få ett rum på "hemmet". Hon skulle se vad det gick att göra.

Klockan 10.30 skulle M vara hos läkaren, och klockan 11.00 skulle P vara där.
Jag tog med dem i bilen till vårdcentralen.
Läkaren skrev remiss till röntgen för M.
Detta eftersom hon har så ont i höften, den kunde vara något brott eller spricka.
Om P sa läkaren att han är i dålig kondition. Inte konstigt eftersom det är väldigt dåligt med maten - trots att de får varm mat dagligen.
Klockan 11.30 ringer biståndsbedömaren till min mobil och säger att klockan 15 ska vi vara på "hemmet" för då får de ett korttidsboende där.
Inte mycket tid att göra på alltså.
Men jag kände att jag måste få lite egen tid också och åkte hem en liten stund. hade då ringt bröderna för att få hjälp med att få med TV och lite annant till "hemmet".

Alla turer runt detta kan inte skrivas, men det har varit mycket och jobbigt. P och M tycker att det känns bra att ständigt ha personal och andra människor runt sig.

Idag har min syster och jag rensat lite grovt i lägenheten.
kaos är ett lindrigt ord för vissa saker. Ekonomin kan inte kallas för annat än katastrof. M har alltid gömt undan räkningar och brev på alla möjliga, och omöjliga, ställen. Naturligtvis med kravbrev och inkasso och kronofogden som följd. Detta beteende har hon fortsatt med även nu, trots att hon inte kan laga mat eller ta hand om sig själv. Detta verkar vara en större vana än att sköta sin hygien och annat.
Under veckan ska jag försöka ringa runt och höra hur det egentligen står till med alla kraven.

Efter att först ha sålt ett hus och fått 300 000-400 000 och sedan sålt en lägenhet för drygt 500 000 så är det minst sagt otroligt fruktansvärt att alla pengarna är borta och dessutom finns det en hel del skulder.

Detta är vad jag orkar skriva just nu.
Återkommer kanske om någon dag med fortsättningen.